HÄLSA

Cerebellär Ataxi (NCL-A) (.pdf)

Höftledsdysplasi (HD) (länk SKK)

Armbågsledsdysplasi (ED) (länk SKK)

Information om röntgenkontroll av leder hos hundar (länk SKK)

Demodex (Demodikos Canis)

Demodikos är ett sjukligt tillstånd i huden orsakad av demodexkvalster. Kvalstren lever nere i hårsäckar och talgkörtelgångar och är osynligt för blotta ögat. I motsats till de flesta andra parasiter betraktas det inte som en smittsam parasit utan som en del av hundens "normalflora". Hos en frisk hund ser immunförsvaret till att parasiten inte kan få "fritt fram". Ibland klarar dock inte kroppens immunförsvar av att hålla parasiterna i schack och de kan då börja föröka sig. Hundens får då sk demodikos.

Symptom på demodikos är i första hand hårlösa områden utan klåda. Drabbade hundar kan dock klia sig om hudinfektioner uppstår eller om den samtidigt lider av allerig. På hundar som utvecklar demodikos före 18 månaders ålder betecknas demodikosen som juvenil (ungdomsform). Juvenil demodikos kan vara lokal. Hunden har demodexkvalster på ett fåtal, relativt små områden. Oftast på huvud eller framben. Juvenil demodikos kan också vara generell. Demodexkvalstrerna förekommer då på utbredda eller många områden. De hundar som har demodexkvalster på tassarna hänförs till gruppen generell demodikos.

Hundar som varit friska i sin hud som unga och sedan som vuxna eller gamla utvecklar demodikos (s.k. adult form), har som regel en annan sjukdom eller medicinering som orsak till att immunförsvaret inte lyckas hindra demodexkvalstren att föröka sig.

Diagnosen ställs vanligen genom små "skrapningar" av huden som analyseras i mikroskop. Prognosen för juvenil demodikos är god. I vissa fall läker sjukdomen utan någon behandlling. I de fallen har hundens immunförsvar bara haft ett tillfälligt problem att kontrollera kroppens demodex. Prognosen för adult demodikos är mer varierande och beror helt och håller på bakomliggande orsak. Generell demodikos kräver vanligen behandling. Demodexkvalstrena behandlas med något antiparasitärt medel. Det finns många varianter men alla är receptbelagda. Man kan välja mellan spot-on medel (liknande de som finns mot fästingar), tabletter eller injektioner.

Behandlingen ska följas upp med nya skrapprover en gång i månaden tills man har haft två negativa prov (dvs inga fynd av demodex) med en månads mellanrum. Vissa hundar blir helt bra, en del behöver livslång behandling, framför allt brukar det gälla hundar med tass-demodikos. De bakterieinfektioner som ofta kommer som en följd av demodexen behandlas med antibiotika och bakteriedödande schampon.

Vissa hundraser har visat sig ha högre risk att utveckla juvenil demodikos jämfört med andra raser. I Sverige hör bland annat Staffordshire bullterrier, Amerikansk staffordshire terrier, bullterrier och dvärgpinscher till de raser som är mycket drabbade. Baserat på forskningens nuvarande ståndpunkt anser veterinära dermatologer att benägenheten att utveckla generell juvenil demodikos har en tydlig ärftlig komponent. Det är alltså inte parasiten i sig som är ärftlig utan individens benägenhet att utveckla sjukdomen demodikos.